Grus och Ogräs

Det är vår i luften och jag tänker på Morfar.
Huset i Svängsta, som mormor och morfar bodde, i hade en bred anlagd grusväg fram till dörren.
Jag har för mig att Morfar kallade det shingel, det där skrovliga gruset.
Det gjorde väldigt ont att gå barfota från kökstrappan till gräsmattan,
så vartefter sommaren framskred, blev jag bättre och bättre på att sätta ner fötterna på rätt ställe.

På den här grusgången växte det en del ogräs.
Morfar var inte mannen som stod på knä i rabatterna,
utan istället tog han en pall, satte den i ena änden av infarten, satte sig ned, och ryckte sedan upp grästuvorna en och en runt om pallen.
Sen flyttade han pallen och fortsatte likadant på nästa plätt.

Det tog en hel dag, om inte två dagar till och med, att få bort allt ogräs,
men morfar var inte stressad.
Bara en aningen bekväm.