Morfar tyckte om att sjunga, det har jag skrivit tidigare.
En normal sångröst hade han. Varken mer eller mindre.
Kanske man skulle kunna säga att han sjöng hellre än bra,
men känslan var alltid där när han sjöng.
Han brukade berätta att han som barn varit med om en rätt så förödmjukande upplevelse i skolan.
Varje morgon sjöng morfar och hans klasskamraterna morgonpsalm
medan skolfröken trampade på orgeln.
Alla barn sjöng lydigt, så även morfar.
När psalmen var slut sa fröken inför hela klassen
Idag sjöng Tage åtminstone en ton rätt!
Behöver jag tillägga att även fysisk skolaga också var tillåtet på den tiden?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar