"Honom kan vi ha nyttan av i framtiden"

Detta är helt fantastiskt! 
Det kom ytterligare ett mail till mig idag från en person som minns morfar.
Jag är så tacksam! Tack snälla Bengt-Gunnar! Jag hoppas du vill dela med dig av fler historier.


Hej Lisa!

Jag måste skriva till dig angående din morfar Tage Borgström. Jag satt här och surfade och hamnade på din sida om din morfar Tage. Tyckte det var roligt att du tagit upp en sida om honom. Jag är uppfödd med ABU så det blev några kontakter med Tage. Min far Gunnar jobbade på ABU från 1955-1980 så genom det träffade jag din morfar Tage.Min mor Signe gjorde drag som hemarbete mellan åren 1960-1970 så där kom man också kontakt med Tage.

Första gången jag kom i kontakt med Tage var 1960 då det skulle vara något jubilium och då fick alla barn till ABU anställda komma dit. Jag var då 5 år och jag kom ihåg att Tage hade hand om lekar. Han lekte med oss barn och skojade friskt med oss. Saft och bullar fick vi serverade uppe på mässen. Jag kom ihåg att Tage satt hos oss barn och myste. Det var nog det första kontakten jag kommer ihåg.

Sedan ville jag under min uppväxt följa med far till ABU och se vad vad han gjorde. Det är klart sa Tage att sonen får komma upp och se hur det är. Honom kan vi ha nyttan av i framtiden, sa Tage. När jag var där en gång kom Tage och hälsade på mig. Han drog en historia om någon liten bil som körde om någon större bil på motorvägen, mer kommer jag inte ihåg, men jag kan höra hans skratt.Han frågade om jag skulle kunna tänka mig att jobba på ABU.

Jag svarade, att jag var mopedbud på Konsum i Asarum. Han svarde: Du kan vara bud här på ABU om du vill. Du kan få lämna och hämta varor här, sedan skrattade han.

Jag har några fler kontakter jag haft med din morfar. Om du vill skall jag berätta mer om du tycker det är intressant.Ha det gott!

mvh

Bengt-Gunnar Linghage   Mörrum

en krona

Det kom ett brev för en månad sedan:

Hej Lisa!

Under åren 66-69 arbetade jag som kontorist på ABU:s personalkontor och Tage Borgström var min chef. Vill gärna berätta den här lilla historien för dej:

 

Efter att jag fött barn 1967 och skulle vara hemma med vår lilla dotter en tid (tänkte jag), men en dag fick jag ett samtal från Tage som ville att jag skulle börja jobba igen på deltid.Det var jag inte så intresserad av, men ville inte säga nej. Vad göra: Jag begär en lön som dom nog inte kommer att betala och klämde till med 20:-/tim. Mycket riktigt, företaget ville bara betala 19:-/tim och det sa jag nej till. Då erbjöd sej Tage att själv  betala mellanskillnaden 1:-/tim. Då kunde jag inte tacka nej eftersom jag fick vad jag begärt så varje månad fick jag kvittera ut en del av lönen hos Tage. Tage i ett nötskal enl dom som jag berättat detta för.

Han var en mycket omtänksam och godhjärtad chef. Att jobba med din morfar var mycket lärorikt och roligt.

 

Varma hälsningar

Marianne Kronsell

Svängsta

Tusen tack kära Marianne för ditt mail och för att du ville dela med dig av din historia om min morfar.

"Bra betalt och inget att göra"

Anna-Karin Hallberg som kontaktade mig genom bloggen tidigare har återkommit med mer information om min morfar Tage. Hon inte bara minns honom som barn, det visade sig att vi dessutom är ingift släkt med varandra genom morfars pappa Carl August Borgströms första fru Elna.

Anna-Karin har nu återkommit med en underbar historia, som hon fått från sin far Stig Hallberg. Stig Hallberg var datorchef på ABU på 70talet.

Här kommer historien om Tage och George ”Åby” Ericson:

På 70-talet besökte den legendariske förbundskaptenen i fotboll, George ”Åby” Ericson Svängsta och ABU för att fiska. Åby hade nått fina framgångar med svenska truppen i VM-74 och tillsammans med stjärnspelare som Ralf Edström, Ronnie Hellström och Roland Sandberg blev det en femteplats.

Inför Åbys besök på ABU hade Tage pratat med min pappa Stig Hallberg som då var datorchef på ABU och fd allsvensk målvakt i Helsingborg.

”När Åby kommer så vill jag gärna att han kommer in till mig!”

sa Tage till pappa.

Under rundvandringen på ABU stannade Åby framför Tages öppna dörr och sa:

”Jag ser det står personalchef på dörren! Finns det något jobb till mig!”

Tage skrattade högt, välkomnade Åby in i rummet, och sa med hög stämma:

”Ja, här finns ett bra jobb! Bra betalt och inget att göra…men jag vill ha det ett tag till!”

Åby skrattade hjärtligt åt Tages snabba replik och underbara humor.


Tack snälla Anna-Karin för den historien.
När jag om två veckor börjar som personalchef, ska jag ha morfars citat i huvudet.

Pedagogen Morfar

Nu kom jag på en till personalchefhistoria som jag har fått berättat för mig.

En man kom in på morfars kontor. Mannen var rasande. Morfar satt bakom sitt skrivbord och bad mannen slå sig ned i besöksstolen.
Mannen var mycket upprörd, han gestilkulerade och var högljudd. Anledningen var att hans son inte fått sommarjobb på ABU medan min morbror Rolf,
morfars son, hade fått det.

Morfar reste sig lugnt upp och sa

sätt dig

och pekade på sin skrivbordsstol.

Mannen kom av sig i sin ilska och tittade förvirrat på morfar.

Seså, sätt dig där!

sa morfar vänligt, men bestämt.

Mannen satte sig i morfars stol, bakom skrivbordet.
Morfar satte sig då i besöksstolen mittemot och lutade sig fram mot mannen och sa:

Nu är du jag och jag är du.
Är du med?


Mannen nickade.

Morfar spände då ögonen i mannen och sa:

Varför får min son inte sommarjobb på ABU när du har gett din son sommarjobb här?

Mannen bara gapade, men förstod morfars resonemang och gick där ifrån.
Förhoppningsvis mindre arg.

Stolen på bilden kommer från min pappa, Christer Möllers släkt. Det är en gammal kontorsstol i ek med konstläderklädsel. Kanske var det en sådan morfar satt i?

Personalchefen Tage

Jag ska byta jobb. Arbetsplats och tjänst. Efter att ha varit projektledare i en massa år och sedan pr och marknadsföringsansvarig några år så blev längtan efter ett arbete med mer varma värden för stor.
Morfar var en mycket omtyckt personalchef på ABU. När jag berättade för morfars brorson Lennart att jag skulle byta jobb fick jag följande svar:


Grattis till det nya jobbet! Du skall veta att det var jag som lyfte Tage från det tråkiga planeringschefsjobbet till personalchef trots motstånd från pappa Göte. Han hade lovat Elna-Lill att Finn skulle få det jobbet. Jag är glad att jag satsade rätt! Tage var en perfekt människoperson!

Och så var det. Morfar var den som bland annat satsade på de som hade det svårt i samhället. Han gav dom en chans som kanske inte någon annan skulle gjort. Han kunde se potential i en människa som kanske inte vid första anblick var den någon annan skulle anställa.
Ett exempel som jag har fått berättat för mig, var en man som varit alkoholist i många år som sökte jobb på lagret på ABU.
Morfar sa vänligt men bestämt att om mannen slutade dricka skulle han få jobbet.
På morfars begravning kom historien upp. Den alkoholiserade mannen hade varit nykter i 30 år, sedan han anställdes. Min gissning är att det var bland annat för att morfar gav honom en chans.
Ett annat exempel är den om den ensamstående mamman. Hon som hade svårt att få ekonomin att gå ihop och ännu svårare att få ett jobb då hon inte kunde jobba hela dagar. Hon fick jobb av morfar och därmed räddades hon ur sin svåra situation.

Jobbade du på ABU när Tage Borgström var personalchef?
Maila mig och berätta.
Små historier, stora historier, roliga, jobbiga historier. Alla är välkomna!

lisajohannamoller @ gmail.com

Morfar hade fyra mostrar!

Mamma har börjat släktforska. Det är så roligt.
Idag ringde hon rörd och upphetsad att hon just fått veta att hennes farmor,
min morfars mamma, hade fyra systrar.

Ida Larsson, Tage Borgströms mamma från Fageråsen i Värmland hade alltså inte mindre än fyra systrar. Jag återkommer så snart jag kan med deras fullständiga namn.

Tänk om det finns bilder på dom?!

Mer information kommer, det lovar jag!

Morfar, kändis i Svängsta

Jag fick ett underbart mail idag. Jag publicerar det som jag fick det så förstår ni varför jag sitter här med gladgråten i halsen:




Hej Lisa!

Vilken underbart fin blogg Du har, där Du skriver minnen om Din morfar Tage Borgström!

Jag är själv född och uppvuxen i Svängsta och jag minns Din morfar Tage väldigt väl!
Som alla andra svängstabarn på 70- och 80-talen, cyklade jag nästan varje dag ner till Tobaksaffären, eller ”Tobak” som vi barn sa, för att köpa glass och smågodis.
Mötte ofta Din morfar. Han hade en underbart härlig humor!
Jag minns speciellt en gång inne på Konsum när han höll upp ett stort kålhuvud och sa med ett skratt till tanterna bakom charkdisken:
-Räcker detta te mor å me?
Vilket på rikssvenska kanske kan översättas med ”Räcker detta till mor och mig (min fru och mig?)”

Så många minnen väcks till liv, när jag läser Din fina blogg.
Vilken fin idé dessutom, att skriva om sin morfar, som Du gör.

Många kramar från Anna-Karin Hallberg, född och uppvuxen i Svängsta
(min egen morfar hette Thure Barrklint, min farfar Roland Hallberg)


ANNA-KARIN HALLBERG
Journalist
Nyhetsmorgon lördag
...
TV4


Tack underbara Anna-Karin Hallberg för att du kontaktade mig och delade med dig.

Morrrfar

Min morfar Tage hette inte moor-far som man kanske skulle säga i stockholmsområdet.
Jag är född i Stockholms län och har aldrig bott i södra sverige.
Men med båda föräldrar från Blekinge sa jag mårrr-far som barn.

Min barndomsvän Heidi retade mig för det.

Vadå morrrrrfarrr! morrar han eller?

Men trots att jag i övrigt varken då eller nu pratar med blekingsk dialekt så heter min morfar måårrfar.

Måårrrrfar Tage.

Delad glädje dubbel glädje

Mamma berättade idag om ett exempel på hur generös och spontan morfar var.
Vi bodde i Gustavsberg och mormor och morfar bodde i Svängsta.
Kontakt, när vi inte sågs, skedde genom telefon och brev.
Handskrivna brev.

Morfar skrev med svart smal spritpenna på fina hamrade brevpapper som skickades i fodrade kuvert. Oftast skrivna med uteslutande versaler.
Mormor var synskadad så morfar var deras skribent.

Det sista brevet morfar skrev till mamma,
innan mamma flyttade ned till Blekinge,
var skrivet på baksidan av ett blommigt omslagspapper.

Mamma tror, att han bara fick idén att skicka en slant, när han var och handlade.
Brevet var kort, men så typiskt för honom:


HEJSAN!
JAG HAR FÅTT PENGAR TILLBAKA PÅ SKATTEN.
DELAD GLÄDJE ÄR DUBBELGLÄDJE.
PUSS OCH KRAM
FRÅN
PAPPA

Skator och smulor

Fåglar hade en särskild plats i morfars hjärta. Inte så att han var ornitolog eller så. Nä, det var främst småfåglar i trädgården som var det intressanta.
Och då helst de som kunde ses från köksfönstret.
Morfar var bekväm som jag berättat tidigare.
Varje dag, året om, gick morfar ut med smulorna från frukosten och hällde ut dem på en speciell plats på grusgången. Det kunde vara brödsmulor, ost och korv.
På vintern satte han upp talgbollar och fröautomater också.

I rummet mellan hall och kök, även kallat serveringsgången, satt en affisch med Sveriges fåglar. Den brukade jag titta ofta och länge på. Jag tyckte alltid nattskärran såg lite otäck ut.

Morfar kunde berätta om vinterdagen de hade hela grusgången full av röda domherrar, eller flugsnapparna som satt på tvättstrecken och störtdök för att fånga flugor.
Alla småfåglar var välkomna att äta smulorna och mormor och morfar höll noga koll på vad för fåglar som hälsade på.

Men en art var inte välkommen. Det var skatorna.
Så snart en skata slog sig ner och skrämde bort småfåglarna öppnade morfar köksfönstret och klappade med händerna och hojtade så skatorna flög iväg.
Han gick dessutom så långt att han lät fälla en gran i trädgården för det fanns ett skatbo i den.

Men ju äldre morfar blev desto mer mjuknade han för skatorna.
Mot slutet började han prata mer och mer om skatorna, om hur vackra de var, om de hade ungar i boet och hur många de var som bodde på tomten.
Han jagade inte bort dom från smulbordet längre.
Han började till och med prata med dom.
Varje morgon när han gick ut för att hämta tidningen, kraxade skatorna från grandungen i trädgården.

jaja gomorron gomorron på er

hojtade morfar tillbaka.

När morfar dog, flyttade mormor och huset såldes till en annan familj.

Jag undrar om skatorna saknade morfar.

Mail från Morfars syskonbarn Lennart.

Morfar hade en bror som hette Göte. Göte har en son som heter Lennart som bor i Virginia, USA.


Vi har mailkontakt då och då och detta mail kom före jul:


Lisa, av en handelse hittade jag din blogg om Tage! Helt underbar! Den tog fram manga fina minnen. Jag ar fortfarande sa glad att jag lyckades locka Tage att tillbringa en kvall pa Gummagolsmala strax innan han gick bort.. Jag vet inte om han talade om for dig att det var jag som utnamnde Tage till personalchef efter att han hade haft ett langt jobb som planeringschef. Han var perfekt som personalchef och var mycket omtyckt av alla. Sitter just nu pa Kastrup och vantar pa att flyga tillbaka till USA. Det skall bli skont att komma hem igen! Kram! Lennart


Tack igen, Lennart. Så roligt att få historier om Morfar Tage.

Har du som läser det här fler historier? Maila mig på lisajohannamoller @ gmail.com

Tjyvfiske och födelsedag

Mamma mailade mig en underbar historia idag.
Morfar skulle ha fyllt 91 år idag 13:e januari 2010, om han levt.

Min syster Ida, då nio år gammal, hade skrivit ett brev till honom och undrat om han i sitt nya jobb tagit några tjyvfiskare än.

Morfar var ganska nybliven avtalspensionär med extrajobb som fiskevakt vid ABUs fiskevatten.

Morfar Tage svarar i sitt fyra sidor långa brev daterat 30/9 1981 :


Du frågade, om jag hade tagit någon tjuvfiskare ännu. Då skall jag svara likadant, som drängen svarade bonden, när han låg i höet och sov, och bonden frågade honom, vad han gjorde. Då svarade drängen:" Jag fångar råttor." " Hur många har du tagit ?" frågade bonden. Drängen svarade: " När jag tagit den jag nu lurar på plus två till ,så har jag tagit tre!

så typiskt morfar. Mamma och jag bubblar av skratt åt det här
och det är som att vi kan höra morfars röst.


Alltså Ida - jag har inte tagit någon ännu. Jag ska inte bara se till fiskevattnen utan även tre fiskestugor som finns på olika platser. Det är ett bra arbete, för jag får själv bestämma, när jag vill åka ut.....



Grattis älskade morfar på 91års dagen.

Du är oändligt saknad och älskad!