Lingon & Mjölk

Morfar brukade äta
lingonsylt, mjölk och skorpor till efterrätt.
Vi barnbarn var inte så förtjusta i det, så när vi kom på besök gjorde mormor fantastisk hovdessert till efterrätt.


Hovdessert är ett finare namn på marängsviss och innehåller följande:

hemlagade stora maränger
hårt vispad grädde
hemlagad chokladsås
vaniljglass
bananer

Allt ihopöst i ett berg. Ätes tills magen står i fyra hörn.

Mormor gjorde fantastiska maränger. De var frasiga på utsidan och perfekt lagom sega i mitten.
Jag kunde äta mig fördärvad på just mormors hovdessert.

För att retas brukade morfar säga

Idag blir det lingon å mjölk till efterrätt! åååh så gott!

Vi rynkade på näsan och skruvade på oss. Alltid lite rädda för att han faktiskt inte skojade med oss.

Tillslut slutade morfar kalla hovdessert för hovdessert. Det gick kort under namnet lingon å mjölk.

I love you still

Jag är född och uppvuxen i Stockholms län.
Mormor och Morfar bodde i Svängsta i Blekinge.

Varje söndag kl.20 ringde morfar och pratade med oss alla.

När man lyfte luren och svarade hojtade han alltid;

HALLÅÅ MAJJ DAAARRRLING, AJJ LAVV JO STILL!!!

Blir lite blank i ögat nu när jag tänker på det.
Mormor hade frågat mamma en dag vad "still" betydde.

Mamma svarade

Det betyder fortfarande. Jag älskar dig fortfarande.

Det är precis så det känns. Morfar älskar oss fortfarande.

Ocho elados por favor

Ytterligare en glasshistoria:

När mormor fyllde 70 år 1987, åkte vi ner hela släkten till Puerto Rico på Gran Canaria.
En stekhet dag gick morfar och jag till den stora glassbaren El Greco där de hade fantastisk hemlagad glass.
Morfar ville skoja med de andra och beslöt sig för att köpa glass till alla.

Eight ice creams, please!

Hojtade han till damen bakom disken.
Hon trodde att han skojade med henne och log oförstående.
Jag hade just lärt mig räkna till åtta på spanska så jag sa

Ocho eldados por favor!

Morfar var mäkta imponerad och glassdamen började sleva upp glass i strut.
Vi fick låna struthållare för att kunna bära ned glassarna till stranden där de andra låg och solade.

Morfar småfnissade hela vägen så glassen rann ner för armarna på honom.

Mera släktinformation!

Nu har jag fått mer information från mamma!
Morfars mamma hette Ida Christina Larsson och kom från något som hette Sutterhöjden i Värmland.
Mamma tror att Carl-August, morfars pappa, fick tag på henne genom annons i tidningen Land, men vet inte säkert.

Morfars halvsyskon hette Gunnar, Elin, Elisabeth och Göte Borgström.

Gunnar Borgström var urmakare och hade en affär på Nybrogatan i Stockholm.
Gunnars första fru tog livet av sig genom att hoppa ut genom fönstret.

Elin var gift i Eskilstuna. Mamma minns inte vad hon gjorde, men jag har för mig att jag en gång frågade morfar och att han berättade att hon var husa, hushållerska eller liknande. Jag har för mig att hon dessutom var förlovad med en soldat som var med i krig i Finland och omkom där, men måste alltså ha träffat en ny man. Inga barn.

Ragnhild Elisabeth även kallad "faster Lisa" hade ingen karl där så vitt mamma vet. Vi har mängder med lakan, förkläden, kökshanddukar och annat från Faster Lisa. Jag hade en gång en liten silverring med monogrammet EB på. Men jag är rädd för att jag på något sätt slarvade bort den.

och så sist men kändast, morfars halvbror Göte Borgström.
Om honom finns det mycket skrivet vad gäller ABU.
Hans son Lennart Borgström har jag lite kontakt med. Han bor i Virginia, USA och har skrivit en bok som heter Snilledrag, lyckokast och bottennapp.


finns på www.bokus.se

Jag ska fråga Lennart om han har några morfar historier. Det var väldigt länge sedan jag kontaktade honom. Hög tid nu.

Inga ben i den

Morfar hade ett antal favorithistorier ur livet som han gärna berättade om och om igen och som sen blev till egna uttryck.

En handlade om när min kusin Martin var liten.
Morfar, som egentligen är Martins farfar,
och Martin skulle köpa torskfilé på torget och Martin var orolig för fiskben.
Säljaren i ståndet sa till min lille kusin:

Du får fem kronor för varje ben du hittar!

Min kusin letade ivrigt vid middagsbordet, men hittade inget ben alls.

Morfar brukade sen berätta den historien varje gång vi åt fisk och uppmanade oss att leta ben och få fem kronor per ben.

Sen blev det ett eget uttryck.
När vi åt lite allt möjligt, hovdessert, gröt, soppa, mos, glass utbrast han ofta:

Det var inga ben i den du!

Bra köpt

Mormor lagade alldeles fantastisk mat. Morfar gjorde inte så mycket i köket när han arbetade.

Mormors starr blev sen allt sämre så morfar började hjälpa till med stekning och annat som blev svårt för en synskadad.

När hon lagat något särskilt gott kunde morfar nöjt utbrista;

Det var bra köpt!


Eftersom det var han som handlade.
Och sen gapskrattade han sitt högljudda karaktäristiska skratt.

Glassmorfar

Morfar var enormt förtjust i glass.
Han kunde aldrig gå förbi en glasskiosk utan att köpa en strut.
En gång gick han förbi glasskiosken på stora torget i Karlshamn.
Jag och min syster tänkte inte så mycket på det men så tvärnitade han och gapskrattade så han stod dubbelvikt.
När han kunde prata igen, för allt skratt, sa han

Haha jag skoja! Klart vi ska ha glass!
sen valde vi alla tre omsorgsfullt ut vilka kulor vi ville ha i våffelstruten.

kramar

Morfar kramades alltid jättehårt.
Så det knakade i revbenen ungefär.
Och klappade oss på kinderna med sina stora händer så ansiktet trycktes ihop.

Så mycket kärlek så han knappt kunde behärska sig.

Jag tycker fortfarande bäst om sådana riktiga björnkramar.

De saltas gäng

Morfar och hans partypolare bildade ett gäng.
De kallades sig för

De Saltas Gäng

Min morbror Rolf döptes i en silverskål på vilken det står ingraverat

De Saltas Gäng

Briljant.

Måste ta reda på mer om det.

Knäckebröd

Morfar brukade alltid ta två knäckebrödsbitar och sa varje gång lite småfinurligt:

Jag tar två om jag skulle tappa den ene.

Morfar hade ett speciellt förhållande till knäckebröd. Och frukost. Och mat.
Men åter till knäckebrödet.

Ett tag tyckte han och mormor att kanterna på deras favoritknäckebröd
(Mora mellangräddat från Wasabröd)
var för brända. Morfar ringde in och klagade.
Nya paket skickades som kompensation till morfar, men problemet kvarstod.

En gång bröt han av alla kanterna på knäckekakorna i ett paket knäckebröd och skickade in till Wasabröd.
Wasabröd ringde och beklagade och skickade ut kompensationsbröd.

Å så höll det på. Minns faktiskt inte hur det slutade.

Däremot kan man inte köpa Mora Knäckebröd längre.
Wasabröd förlorade i Marknadsdomstolen och fick inte kalla sitt bröd för Mora.
Eftersom det tillverkades i Värmland.

Morfars mamma Ida kom från Värmland. Mer om det senare.

Vän i viken

När morfar skulle fråga om jag hade någon pojkvän frågade han alltsomoftast

Har du någon vän i viken?

Väldigt komiskt så här i efterhand.
Min kompis Hanna tycker det låter lite småbuskis.

vän i viken...


Om jag svarade nej på frågan,
så klappade han mig alltid på knät och sa med eftertryck något av följande alternativ

1. Det är ingen fara. Det ska blåsa måååånga vindar.

2. Jaha, det är bra det, du köper lösnummer.

3. Jaa, den som får Lisa, han får kul!

Morfars far

Morfars far hette Carl August Borgström

Hittade bilden och en text om morfars far på en site jag fick upp när jag googlade.
Här.
Carl-August Borgström grundade 1921 AB Urfabriken.
Han hade tidigare arbetat som verkmästare vid Haldafabriken, men blev friställd efter första världskriget när Halda hamnade i svårigheter. Trots det svåra tidsläget samlade han några arbetslösa urmakare från Halda och startade 1921 en egen firma.

mer om ABU som nu heter ABU Garcia här:
Det finns dessutom ett fantastiskt museum i Svängsta som är väl värt en omväg. Det är eldsjälen Henning Karlsson som är anledningen att museet ens finns. Jag har varit på hans guidade turer två gånger och det är något alldeles extra.
ABU Museum

Ska passa på att fråga mamma om släkten i helgen så en mer komplett beskrivning kommer finnas här.

Morfar hade fyra halvsyskon för morfars far Carl-Augusts första fru dog.
C-A annonserade efter en husa, träffade så min morfars mamma Ida och snart blev morfar till. Dock betydligt yngre än sina halvsyskon.
De pengar som morfars mamma Ida hade med sig in i äktenskapen hjälpte Carl-August att starta fabriken. Mer om det senare.

Minnet av morfar

Jag tänkte försöka bevara alla minnen av min morfar.

Jag kommer på mig själv att flera gånger i veckan citera honom,
berätta anekdoter om honom och bara tänka på honom.

Han var något alldeles extra.
Rolig, generös, livsnjutare och väldigt omtänksam.
Jag saknar honom varje dag.

Han föddes 1919 och dog 2001.
Han hette Tage Henry Borgström.

Den här bloggen är tillägnad honom.