Morfar och sångrösten

Morfar tyckte om att sjunga, det har jag skrivit tidigare.

En normal sångröst hade han. Varken mer eller mindre.
Kanske man skulle kunna säga att han sjöng hellre än bra,
men känslan var alltid där när han sjöng.
Han brukade berätta att han som barn varit med om en rätt så förödmjukande upplevelse i skolan.
Varje morgon sjöng morfar och hans klasskamraterna morgonpsalm
medan skolfröken trampade på orgeln.
Alla barn sjöng lydigt, så även morfar.
När psalmen var slut sa fröken inför hela klassen

Idag sjöng Tage åtminstone en ton rätt!

Behöver jag tillägga att även fysisk skolaga också var tillåtet på den tiden?

Humor

Morfar var väldigt rolig.
Skrattade ofta.
Mycket.
och HÖGT. En bullerskada från arbetet på ABU-fabriken skyllde han på.

Morfar tyckte nog att själv att han var rolig också.
Ett favoritutryck han använde sig ofta av var;

Är det något jag har så är det humor!!!

Ingen plats för blygsamhet där inte.

Det är numera ett ofta använt utryck i vår familj.

För liksom morfar skrattar vi ofta, mycket och högt.
För är det något vi har så är det humor.

Tage idag!

Hurra hurraa hurraaa!
Idag har morfar Tage namnsdag.

Till och med parkeringsvakten.

Min morbror och hans fru var på besök i Stockholm i veckan.
De bor annars i Helsinborg så vi ses tyvärr inte så ofta.
Morbror Rolf passade på att dela med sig av en härlig historia om vidden av hur omtyckt morfar var:

Morfar var och handlade i stan, troligtvis Karlshamn. Pratsam och social som han var så tog ärendet längre tid
än den tid han avsatt när han betalade sin parkeringsavgift.
Han hade parkerat den häftiga Ford Zodiacen vid en parkeringsautomat av den gamla sorten.
En sådan som står vid en vid varje parkeringsplats, där man stoppar i ett mynt och vrider runt.

På den här tiden så fanns där en parkeringsvakt i Karlshamn som stammade något.
När vakten kom fram till morfars bil måste han ha kännt igen den för han la i en slant och vred om,
istället för att skriva en parkeringsbot.
När han sedan fick syn på morfar i en affär stack han in huvudet och ropade:

T-T-Taage! J-j-ja la i tj-tj-tjufem öre!

flinade och gick där ifrån.

rakpuss - sanningen?

Syrran protesterade våldsamt när hon läste mitt inlägg om morfars rakpuss.

"Nej!"

sa hon när vi sågs sist.

"Han gick runt med lödder i ansiktet när han delade ut rakpuss, så man fick lödder på sig."

Ju mer jag tänker på det så låter det inte helt osannolikt. Kanske gjorde han båda?

Rakpuss!

Morfar rakade sig varje morgon med en gul engångshyvel från Bic och raklödder från Gilette.
Han använde Paco Rabanne after shave med namnet
R
När han var klar gick han runt till alla i familjen, mormor, mamma och så vi, turturduvorna dvs min syster och jag och sa Rakpuss! och gav oss en väldoftande slät puss på kinden.
Varje dag, efter varje rakning.

Ford Zodiac

Morfar hade en svart Ford Zodiac.
Röd skinnklädsel, vit ratt, en rund vit knapp som man startade bilen med.
Svarta fenor bak på bilen.
Alla i Svängsta med omnejd kände igen bilen och vinkade när morfar körde förbi.
Det blev extra roligt när mamma lånade bilen och alla fortsatte vinka men hejdade sig mitt i vinket när det satt en vacker blondin vid ratten istället.

Det var ett elände för morfar att hitta reservdelar till bilen. Långt före internet och ebay och andra siter så fick morfar beställa delar från England, så fort något gick sönder.
Tillslut gick det inte mer. Morfar sålde Forden till en bilentusiast som lovade fixa till den och visa upp den för morfar senare. Men han kom aldrig tillbaka och morfar trivdes aldrig riktigt med den nya röda ford escortbilen.
Ingen kände igen honom och den var trång.

Hittar jag någonsin en svart Ford Zodiac med röd skinnklädsel så köper jag den direkt.
Det var snudd på omöjligt att hitta bilder på den bilmodellen för att lägga upp här.
Hittills är detta det enda jag hittade.
Men jag vet att det finns en jättesöt bild på mormor och morfar när de sitter i bilen och äter karlsbaderbullar samma eftermiddag som bilen la av för gott.

Turturduvor

Ja som sagt, morfar kallade mig och min syster för Turturduvorna. Det dröjde väldigt länge innan jag förstod att turturduvor egentligen är benämningen på ett kärlekspar.

Mera sånger!

Två somrar var jag på dagridläger i Karlshamn när jag hälsade på hos mormor och morfar.
Morfar skjutsade mig till och från stallet varje dag.

Morfar körde en vacker svart Ford Zodiak med röd skinnklädsel och bakfenor men ingen bilradio.
Ville man ha musik fick man sjunga själv.

Och det gjorde vi.

Följande låg på repertoaren:

1.Johan på Snippen - morfars paradnummer.
Den sången, förutom björnarna sover, sjöng han oftast.
En egen kortversion som gick ungefär så här


Johan på snippen han köpte ett klaver med åttio basar och fint faner.
Och nu blir det dans varje lördag gud ger
å på bönemöte går nu ingen mer.
För när johan tar klaveret ut i sina händer
Jänterna de skrattar så de visar sina tänder
å johan han spelar så skjortan blir våt.
Han lägger sin själ i varenda dragspelslåt.

den riktiga och betydligt längre texten finns här


2.En gång jag seglar i hamn, fast vi kunde bara refrängen så vi sjöng den om och om igen.

En gång jag seglar i hamn
en gång blir du i min famn
en gång berättas, min vän
sagan om dem
som kommer igen.
En gång i drömmarnas land
vandrar vi två hand i hand
en gång, min älskning,
kommer jag hem till dig.

Hela texten finns här:


3.Gamle svarten - bara refrängen där med.
Vi började alltid skratta på slutet för morfar kunde inte bestämma sig om det var
gamle trogne vän eller trogne gamle vän.

Gamle Svarten, kamrat på vida färden,
Gamle Svarten, den bäste här i världen.
När din vandringsfärd är över väntar gröna ängars klöver,
på dig, min trogne gamle (alternativt gamle trogne) vän.

den riktiga texten finns här:

Vi brukade dessutom byta ut Svarten mot Shottis som hästen hette som jag red på ridlägret.

Björnarna sover

Morfar tyckte om att sjunga.
Han påstod att han absolut inte kunde sjunga men hade ändå en ganska lång lista av guldkorn på sin repertoar.

När vi hälsade på hos mormor och morfar väckte morfar oss varje morgon med att sjunga "Björnen sover".
Jag kan inte minnas när han började göra det bara att han alltid gjorde det.
Med tiden började han improvisera egna texter till melodin.
Texterna kunde vara en sammanfattning av vad vi skulle göra den dagen eller vad det var för dag den dagen.
De kunde vara så här:

Bjeööörnarna såååverrr, bjeööööörnarrna såååverrr i seina leuugna beeooooo(<--blekingska)

ofta började han fnissa mitt i texten när han fastnade i improvisationen.

Sången avslutades alltid med ett rungande
Goood morrrron mina TURTURDUVOR!!!

Till och med när min första pojkvän Magnus var och hälsade på hos mormor och morfar så väckte morfar oss med "Björnarna sover".

Jag hade helt glömt att förvarna Magnus om hur väckningen gick till hos mormor och morfar så blev minst sagt förvånad.

Fiskstoryn en korrektion

Min mamma, som är snäll nog att läsa min Morfarblogg, inflikar att det var inte fiskbilen som var grunden till "Den är fångad på..." historien som morfar berättade om och om igen.

Så här säger hon:

Torsken var färskare än så! Den torsk ,som morfar berömde så, var den som han köpte direkt av fiskaren i fiskehamnen i Karlshamn. Han brukade beställa ett antal kilon av en fiskargubbe från Tärnö. Morfar åkte in på tisdagmorgonen och köpte nyfångad och filead torsk direkt från båten. Fisken var alltså helt nyfångad och det som inte åts till lunch den tisdagen lades i fryspåsar i lämpliga portioner för att sedan ätas varje tisdag. Det var då historien drogs varje tisdag.

En brummande björn

Morfar och mormor hade skilda sovrum.
Morfars säng stod i TV-rummet och mormor hade ett eget rum.
Varje dag efter lunchen, gick morfar och la sig för att vila och somnade ofta med en gång.
Han låg alltid på sidan, ovanpå överkastet med båda händerna under kinden. Och snarkade.

Jag tyckte det var hemtrevligt puttrande ljud medan jag satt och lekte i soffan och radion spelade.

Det var däremot inte så trevligt första gången jag hörde honom snarka.
Mormor och Morfar var och hälsade på oss i Stockholm. Mormor sov i min systers rum och morfar i mitt rum.

Jag vaknade mitt i natten av att det var en björn i mitt sovrum. En morrande uppretad björn.
Det var kolsvart i rummet. Jag såg inget men hörde desto mer och tänkte att här gällde det att fly fort fort fort!

Med bankande hjärta smög jag så tyst jag kunde ut ur rummet.
Ut till TV-rummet där mamma och pappa var.

Det är en arg björn i mitt rum

sa jag med darrande underläpp.

Att det var morfar som snarkade hade jag inte tänkt på.

Stardust

Morfars favoritlåt var

Stardust

med till exempel Artie Shaw & His Orchestra.

Han köpte pianonoter till min syster och hon lärde sig spela den.

Den skulle spelas på hans begravning sa morfar.

Det gjorde den också. Fast från skiva.

Storslaget och vackert och tårarna rann på oss allihop.


Här kan kan du höra Artie Shaws version

av Stardust.

Jag skulle vilja att den spelas på mitt bröllop en dag.

Jag tror morfar skulle gilla det.

den är fångad på söndagen...

I Svängsta, där mormor och morfar bodde,
fanns inte bara Glassbilen utan även en fiskbil som kom varannan vecka och sålde fisk.
Med fiskrika hav, åar och sjöar så fanns det åtminstone på den tiden
(1970-1980talet) gott om färsk fisk i länet.
Morfar var mäkta imponerad av hur fantastisk fisken i fiskbilen var.
Han berättade med eftertryck och känsla om hur fisken var
1.fångad på söndagen
2.rensad på måndagen
3.paketerad fryst och kyld
4.utlevererad på tisdagen med fiskbilen.

Det känns som om jag missat några led nu för historien var mycket längre när morfar berättade den.
Varje tisdag hade vi fisk hos mormor och morfar.
Det hände att det var fler gånger per vecka ändå.
Varje gång berättade morfar fiskbilshistorien.
Vi log och ooo:ade och aaa:ade för att vara artiga och snälla mot morfar
som med åren glömde att vi redan hört den.

Nu skulle vi gärna höra den igen från honom.
Det är lite därför jag skriver den här bloggen.

För att få höra det igen

som jag inte förstod då

att jag skulle sakna.

Röka pipa

Morfar började röka när han var 15 år.
Åtminstone sa han det själv.
Han rökte framför allt pipa.
En tobak som förpackades i ett ljusblått rektangulärt pappersfodral med plast runt med en ståtlig fullriggare på omslaget.
Vi barnbarn fick hjälpa till att stoppa pipan och gjorde krumelurer med de vita piprensarna.

Jag tyckte det luktade så gott.

Ovanför morfars röda, stickiga fåtölj med snurrfotpall, var en gul fläck i taket.

Morfar brukade puffa långsamt på den bruna pipan, sluta ögonen och humma förnöjt.

Vi fick inte vara i rummet om vi hade nytvättat hår, sa mormor.

Jag tyckte om att lägga mig på mage över snurrpallen och snurra runt runt medan radion skvalade och morfar bolmade.

Han var passionerad rökare och sa att han skulle röka hela sitt liv.

På sin dödsbädd skulle han med darrig stämma be om pipa och tobak och ta en sista rök.
Några dagar efter hans 65års dag kände han sig lite risig.

Det är säkert rökningen! sa mormor som vanligt.

Men det var något som tog skruv i morfar tillslut och han beslöt sig för att testa att sluta röka.

Utan ett återfall var han sen rökfri till sin död vid 83 års ålder.

De som köpte mormor och morfars hus verkar inte vara mycket för underhåll.

Den gula fläcken finns nog fortfarande kvar.

Mor och jag

Mormor hette egentligen Ruth,
men morfar kallade henne alltid för en av två namn;

Mamma eller Min älskade hustru

men också team-namnet Mor och Jag
förekom när han menade sig själv och mormor.

Ruth och Tage spelade och tävlade ofta i bridge.
Morfar ringde alltid och anmälde dem till tävlingarna som "mor och jag".

De hände att de vann emellanåt och resultaten publicerades alltid i Karlshamns Allehanda.

Arrangörerna beslöt sig vid ett tillfälle för att skoja med morfar.

Följande dag kunde man i tidningen läsa
att deltagarna Mor och jag hade vunnit första pris.

Casino

Morfar lärde mig spela casino.
För att vinna ska man samla på flest kort, flest spader och alla ess.
Finast är ruter tio.
Den kallas Storan.
Näst finast är spader två som kallas Lillan.

Ett poäng för varje ess. Två för flest kort.
Först till tjugo vinner.

Vi satt i TV-rummet som också tjänade som morfars sovrum.
Han i den stickiga röda snurrfåtöljen, jag hängandes över soffarmstödet.
Korten på det bruna träbordet emellan. Ovanpå stod radion i trä med de små söta runda knapparna.

Det var en strid på liv och död. Vinna var det enda som gilldes.
Jag knep Storan genom tur och list, tittade förväntansfullt på morfar.
Morfar spärrade upp ögonen och utbrast med eftertryck;

Din SLYYYNA!!!

Jag fnittrade förtjust.

Långt senare i ett vuxet liv,
lärde jag mig att slyna inte är ett direkt rumsrent ord.

Men en man född 1919 som är en mästare på bridge låter sig inte hämmas för att han spelar mot en 7åring.

Lingon & Mjölk

Morfar brukade äta
lingonsylt, mjölk och skorpor till efterrätt.
Vi barnbarn var inte så förtjusta i det, så när vi kom på besök gjorde mormor fantastisk hovdessert till efterrätt.


Hovdessert är ett finare namn på marängsviss och innehåller följande:

hemlagade stora maränger
hårt vispad grädde
hemlagad chokladsås
vaniljglass
bananer

Allt ihopöst i ett berg. Ätes tills magen står i fyra hörn.

Mormor gjorde fantastiska maränger. De var frasiga på utsidan och perfekt lagom sega i mitten.
Jag kunde äta mig fördärvad på just mormors hovdessert.

För att retas brukade morfar säga

Idag blir det lingon å mjölk till efterrätt! åååh så gott!

Vi rynkade på näsan och skruvade på oss. Alltid lite rädda för att han faktiskt inte skojade med oss.

Tillslut slutade morfar kalla hovdessert för hovdessert. Det gick kort under namnet lingon å mjölk.

I love you still

Jag är född och uppvuxen i Stockholms län.
Mormor och Morfar bodde i Svängsta i Blekinge.

Varje söndag kl.20 ringde morfar och pratade med oss alla.

När man lyfte luren och svarade hojtade han alltid;

HALLÅÅ MAJJ DAAARRRLING, AJJ LAVV JO STILL!!!

Blir lite blank i ögat nu när jag tänker på det.
Mormor hade frågat mamma en dag vad "still" betydde.

Mamma svarade

Det betyder fortfarande. Jag älskar dig fortfarande.

Det är precis så det känns. Morfar älskar oss fortfarande.

Ocho elados por favor

Ytterligare en glasshistoria:

När mormor fyllde 70 år 1987, åkte vi ner hela släkten till Puerto Rico på Gran Canaria.
En stekhet dag gick morfar och jag till den stora glassbaren El Greco där de hade fantastisk hemlagad glass.
Morfar ville skoja med de andra och beslöt sig för att köpa glass till alla.

Eight ice creams, please!

Hojtade han till damen bakom disken.
Hon trodde att han skojade med henne och log oförstående.
Jag hade just lärt mig räkna till åtta på spanska så jag sa

Ocho eldados por favor!

Morfar var mäkta imponerad och glassdamen började sleva upp glass i strut.
Vi fick låna struthållare för att kunna bära ned glassarna till stranden där de andra låg och solade.

Morfar småfnissade hela vägen så glassen rann ner för armarna på honom.

Mera släktinformation!

Nu har jag fått mer information från mamma!
Morfars mamma hette Ida Christina Larsson och kom från något som hette Sutterhöjden i Värmland.
Mamma tror att Carl-August, morfars pappa, fick tag på henne genom annons i tidningen Land, men vet inte säkert.

Morfars halvsyskon hette Gunnar, Elin, Elisabeth och Göte Borgström.

Gunnar Borgström var urmakare och hade en affär på Nybrogatan i Stockholm.
Gunnars första fru tog livet av sig genom att hoppa ut genom fönstret.

Elin var gift i Eskilstuna. Mamma minns inte vad hon gjorde, men jag har för mig att jag en gång frågade morfar och att han berättade att hon var husa, hushållerska eller liknande. Jag har för mig att hon dessutom var förlovad med en soldat som var med i krig i Finland och omkom där, men måste alltså ha träffat en ny man. Inga barn.

Ragnhild Elisabeth även kallad "faster Lisa" hade ingen karl där så vitt mamma vet. Vi har mängder med lakan, förkläden, kökshanddukar och annat från Faster Lisa. Jag hade en gång en liten silverring med monogrammet EB på. Men jag är rädd för att jag på något sätt slarvade bort den.

och så sist men kändast, morfars halvbror Göte Borgström.
Om honom finns det mycket skrivet vad gäller ABU.
Hans son Lennart Borgström har jag lite kontakt med. Han bor i Virginia, USA och har skrivit en bok som heter Snilledrag, lyckokast och bottennapp.


finns på www.bokus.se

Jag ska fråga Lennart om han har några morfar historier. Det var väldigt länge sedan jag kontaktade honom. Hög tid nu.

Inga ben i den

Morfar hade ett antal favorithistorier ur livet som han gärna berättade om och om igen och som sen blev till egna uttryck.

En handlade om när min kusin Martin var liten.
Morfar, som egentligen är Martins farfar,
och Martin skulle köpa torskfilé på torget och Martin var orolig för fiskben.
Säljaren i ståndet sa till min lille kusin:

Du får fem kronor för varje ben du hittar!

Min kusin letade ivrigt vid middagsbordet, men hittade inget ben alls.

Morfar brukade sen berätta den historien varje gång vi åt fisk och uppmanade oss att leta ben och få fem kronor per ben.

Sen blev det ett eget uttryck.
När vi åt lite allt möjligt, hovdessert, gröt, soppa, mos, glass utbrast han ofta:

Det var inga ben i den du!

Bra köpt

Mormor lagade alldeles fantastisk mat. Morfar gjorde inte så mycket i köket när han arbetade.

Mormors starr blev sen allt sämre så morfar började hjälpa till med stekning och annat som blev svårt för en synskadad.

När hon lagat något särskilt gott kunde morfar nöjt utbrista;

Det var bra köpt!


Eftersom det var han som handlade.
Och sen gapskrattade han sitt högljudda karaktäristiska skratt.

Glassmorfar

Morfar var enormt förtjust i glass.
Han kunde aldrig gå förbi en glasskiosk utan att köpa en strut.
En gång gick han förbi glasskiosken på stora torget i Karlshamn.
Jag och min syster tänkte inte så mycket på det men så tvärnitade han och gapskrattade så han stod dubbelvikt.
När han kunde prata igen, för allt skratt, sa han

Haha jag skoja! Klart vi ska ha glass!
sen valde vi alla tre omsorgsfullt ut vilka kulor vi ville ha i våffelstruten.

kramar

Morfar kramades alltid jättehårt.
Så det knakade i revbenen ungefär.
Och klappade oss på kinderna med sina stora händer så ansiktet trycktes ihop.

Så mycket kärlek så han knappt kunde behärska sig.

Jag tycker fortfarande bäst om sådana riktiga björnkramar.

De saltas gäng

Morfar och hans partypolare bildade ett gäng.
De kallades sig för

De Saltas Gäng

Min morbror Rolf döptes i en silverskål på vilken det står ingraverat

De Saltas Gäng

Briljant.

Måste ta reda på mer om det.

Knäckebröd

Morfar brukade alltid ta två knäckebrödsbitar och sa varje gång lite småfinurligt:

Jag tar två om jag skulle tappa den ene.

Morfar hade ett speciellt förhållande till knäckebröd. Och frukost. Och mat.
Men åter till knäckebrödet.

Ett tag tyckte han och mormor att kanterna på deras favoritknäckebröd
(Mora mellangräddat från Wasabröd)
var för brända. Morfar ringde in och klagade.
Nya paket skickades som kompensation till morfar, men problemet kvarstod.

En gång bröt han av alla kanterna på knäckekakorna i ett paket knäckebröd och skickade in till Wasabröd.
Wasabröd ringde och beklagade och skickade ut kompensationsbröd.

Å så höll det på. Minns faktiskt inte hur det slutade.

Däremot kan man inte köpa Mora Knäckebröd längre.
Wasabröd förlorade i Marknadsdomstolen och fick inte kalla sitt bröd för Mora.
Eftersom det tillverkades i Värmland.

Morfars mamma Ida kom från Värmland. Mer om det senare.

Vän i viken

När morfar skulle fråga om jag hade någon pojkvän frågade han alltsomoftast

Har du någon vän i viken?

Väldigt komiskt så här i efterhand.
Min kompis Hanna tycker det låter lite småbuskis.

vän i viken...


Om jag svarade nej på frågan,
så klappade han mig alltid på knät och sa med eftertryck något av följande alternativ

1. Det är ingen fara. Det ska blåsa måååånga vindar.

2. Jaha, det är bra det, du köper lösnummer.

3. Jaa, den som får Lisa, han får kul!

Morfars far

Morfars far hette Carl August Borgström

Hittade bilden och en text om morfars far på en site jag fick upp när jag googlade.
Här.
Carl-August Borgström grundade 1921 AB Urfabriken.
Han hade tidigare arbetat som verkmästare vid Haldafabriken, men blev friställd efter första världskriget när Halda hamnade i svårigheter. Trots det svåra tidsläget samlade han några arbetslösa urmakare från Halda och startade 1921 en egen firma.

mer om ABU som nu heter ABU Garcia här:
Det finns dessutom ett fantastiskt museum i Svängsta som är väl värt en omväg. Det är eldsjälen Henning Karlsson som är anledningen att museet ens finns. Jag har varit på hans guidade turer två gånger och det är något alldeles extra.
ABU Museum

Ska passa på att fråga mamma om släkten i helgen så en mer komplett beskrivning kommer finnas här.

Morfar hade fyra halvsyskon för morfars far Carl-Augusts första fru dog.
C-A annonserade efter en husa, träffade så min morfars mamma Ida och snart blev morfar till. Dock betydligt yngre än sina halvsyskon.
De pengar som morfars mamma Ida hade med sig in i äktenskapen hjälpte Carl-August att starta fabriken. Mer om det senare.

Minnet av morfar

Jag tänkte försöka bevara alla minnen av min morfar.

Jag kommer på mig själv att flera gånger i veckan citera honom,
berätta anekdoter om honom och bara tänka på honom.

Han var något alldeles extra.
Rolig, generös, livsnjutare och väldigt omtänksam.
Jag saknar honom varje dag.

Han föddes 1919 och dog 2001.
Han hette Tage Henry Borgström.

Den här bloggen är tillägnad honom.