Grus och Ogräs

Det är vår i luften och jag tänker på Morfar.
Huset i Svängsta, som mormor och morfar bodde, i hade en bred anlagd grusväg fram till dörren.
Jag har för mig att Morfar kallade det shingel, det där skrovliga gruset.
Det gjorde väldigt ont att gå barfota från kökstrappan till gräsmattan,
så vartefter sommaren framskred, blev jag bättre och bättre på att sätta ner fötterna på rätt ställe.

På den här grusgången växte det en del ogräs.
Morfar var inte mannen som stod på knä i rabatterna,
utan istället tog han en pall, satte den i ena änden av infarten, satte sig ned, och ryckte sedan upp grästuvorna en och en runt om pallen.
Sen flyttade han pallen och fortsatte likadant på nästa plätt.

Det tog en hel dag, om inte två dagar till och med, att få bort allt ogräs,
men morfar var inte stressad.
Bara en aningen bekväm.

Morfar och sångrösten

Morfar tyckte om att sjunga, det har jag skrivit tidigare.

En normal sångröst hade han. Varken mer eller mindre.
Kanske man skulle kunna säga att han sjöng hellre än bra,
men känslan var alltid där när han sjöng.
Han brukade berätta att han som barn varit med om en rätt så förödmjukande upplevelse i skolan.
Varje morgon sjöng morfar och hans klasskamraterna morgonpsalm
medan skolfröken trampade på orgeln.
Alla barn sjöng lydigt, så även morfar.
När psalmen var slut sa fröken inför hela klassen

Idag sjöng Tage åtminstone en ton rätt!

Behöver jag tillägga att även fysisk skolaga också var tillåtet på den tiden?

Humor

Morfar var väldigt rolig.
Skrattade ofta.
Mycket.
och HÖGT. En bullerskada från arbetet på ABU-fabriken skyllde han på.

Morfar tyckte nog att själv att han var rolig också.
Ett favoritutryck han använde sig ofta av var;

Är det något jag har så är det humor!!!

Ingen plats för blygsamhet där inte.

Det är numera ett ofta använt utryck i vår familj.

För liksom morfar skrattar vi ofta, mycket och högt.
För är det något vi har så är det humor.

Tage idag!

Hurra hurraa hurraaa!
Idag har morfar Tage namnsdag.

Till och med parkeringsvakten.

Min morbror och hans fru var på besök i Stockholm i veckan.
De bor annars i Helsinborg så vi ses tyvärr inte så ofta.
Morbror Rolf passade på att dela med sig av en härlig historia om vidden av hur omtyckt morfar var:

Morfar var och handlade i stan, troligtvis Karlshamn. Pratsam och social som han var så tog ärendet längre tid
än den tid han avsatt när han betalade sin parkeringsavgift.
Han hade parkerat den häftiga Ford Zodiacen vid en parkeringsautomat av den gamla sorten.
En sådan som står vid en vid varje parkeringsplats, där man stoppar i ett mynt och vrider runt.

På den här tiden så fanns där en parkeringsvakt i Karlshamn som stammade något.
När vakten kom fram till morfars bil måste han ha kännt igen den för han la i en slant och vred om,
istället för att skriva en parkeringsbot.
När han sedan fick syn på morfar i en affär stack han in huvudet och ropade:

T-T-Taage! J-j-ja la i tj-tj-tjufem öre!

flinade och gick där ifrån.

rakpuss - sanningen?

Syrran protesterade våldsamt när hon läste mitt inlägg om morfars rakpuss.

"Nej!"

sa hon när vi sågs sist.

"Han gick runt med lödder i ansiktet när han delade ut rakpuss, så man fick lödder på sig."

Ju mer jag tänker på det så låter det inte helt osannolikt. Kanske gjorde han båda?

Rakpuss!

Morfar rakade sig varje morgon med en gul engångshyvel från Bic och raklödder från Gilette.
Han använde Paco Rabanne after shave med namnet
R
När han var klar gick han runt till alla i familjen, mormor, mamma och så vi, turturduvorna dvs min syster och jag och sa Rakpuss! och gav oss en väldoftande slät puss på kinden.
Varje dag, efter varje rakning.