den är fångad på söndagen...

I Svängsta, där mormor och morfar bodde,
fanns inte bara Glassbilen utan även en fiskbil som kom varannan vecka och sålde fisk.
Med fiskrika hav, åar och sjöar så fanns det åtminstone på den tiden
(1970-1980talet) gott om färsk fisk i länet.
Morfar var mäkta imponerad av hur fantastisk fisken i fiskbilen var.
Han berättade med eftertryck och känsla om hur fisken var
1.fångad på söndagen
2.rensad på måndagen
3.paketerad fryst och kyld
4.utlevererad på tisdagen med fiskbilen.

Det känns som om jag missat några led nu för historien var mycket längre när morfar berättade den.
Varje tisdag hade vi fisk hos mormor och morfar.
Det hände att det var fler gånger per vecka ändå.
Varje gång berättade morfar fiskbilshistorien.
Vi log och ooo:ade och aaa:ade för att vara artiga och snälla mot morfar
som med åren glömde att vi redan hört den.

Nu skulle vi gärna höra den igen från honom.
Det är lite därför jag skriver den här bloggen.

För att få höra det igen

som jag inte förstod då

att jag skulle sakna.

Inga ben i den

Morfar hade ett antal favorithistorier ur livet som han gärna berättade om och om igen och som sen blev till egna uttryck.

En handlade om när min kusin Martin var liten.
Morfar, som egentligen är Martins farfar,
och Martin skulle köpa torskfilé på torget och Martin var orolig för fiskben.
Säljaren i ståndet sa till min lille kusin:

Du får fem kronor för varje ben du hittar!

Min kusin letade ivrigt vid middagsbordet, men hittade inget ben alls.

Morfar brukade sen berätta den historien varje gång vi åt fisk och uppmanade oss att leta ben och få fem kronor per ben.

Sen blev det ett eget uttryck.
När vi åt lite allt möjligt, hovdessert, gröt, soppa, mos, glass utbrast han ofta:

Det var inga ben i den du!