Inga ben i den

Morfar hade ett antal favorithistorier ur livet som han gärna berättade om och om igen och som sen blev till egna uttryck.

En handlade om när min kusin Martin var liten.
Morfar, som egentligen är Martins farfar,
och Martin skulle köpa torskfilé på torget och Martin var orolig för fiskben.
Säljaren i ståndet sa till min lille kusin:

Du får fem kronor för varje ben du hittar!

Min kusin letade ivrigt vid middagsbordet, men hittade inget ben alls.

Morfar brukade sen berätta den historien varje gång vi åt fisk och uppmanade oss att leta ben och få fem kronor per ben.

Sen blev det ett eget uttryck.
När vi åt lite allt möjligt, hovdessert, gröt, soppa, mos, glass utbrast han ofta:

Det var inga ben i den du!

Bra köpt

Mormor lagade alldeles fantastisk mat. Morfar gjorde inte så mycket i köket när han arbetade.

Mormors starr blev sen allt sämre så morfar började hjälpa till med stekning och annat som blev svårt för en synskadad.

När hon lagat något särskilt gott kunde morfar nöjt utbrista;

Det var bra köpt!


Eftersom det var han som handlade.
Och sen gapskrattade han sitt högljudda karaktäristiska skratt.

Glassmorfar

Morfar var enormt förtjust i glass.
Han kunde aldrig gå förbi en glasskiosk utan att köpa en strut.
En gång gick han förbi glasskiosken på stora torget i Karlshamn.
Jag och min syster tänkte inte så mycket på det men så tvärnitade han och gapskrattade så han stod dubbelvikt.
När han kunde prata igen, för allt skratt, sa han

Haha jag skoja! Klart vi ska ha glass!
sen valde vi alla tre omsorgsfullt ut vilka kulor vi ville ha i våffelstruten.

Knäckebröd

Morfar brukade alltid ta två knäckebrödsbitar och sa varje gång lite småfinurligt:

Jag tar två om jag skulle tappa den ene.

Morfar hade ett speciellt förhållande till knäckebröd. Och frukost. Och mat.
Men åter till knäckebrödet.

Ett tag tyckte han och mormor att kanterna på deras favoritknäckebröd
(Mora mellangräddat från Wasabröd)
var för brända. Morfar ringde in och klagade.
Nya paket skickades som kompensation till morfar, men problemet kvarstod.

En gång bröt han av alla kanterna på knäckekakorna i ett paket knäckebröd och skickade in till Wasabröd.
Wasabröd ringde och beklagade och skickade ut kompensationsbröd.

Å så höll det på. Minns faktiskt inte hur det slutade.

Däremot kan man inte köpa Mora Knäckebröd längre.
Wasabröd förlorade i Marknadsdomstolen och fick inte kalla sitt bröd för Mora.
Eftersom det tillverkades i Värmland.

Morfars mamma Ida kom från Värmland. Mer om det senare.