Till och med parkeringsvakten.

Min morbror och hans fru var på besök i Stockholm i veckan.
De bor annars i Helsinborg så vi ses tyvärr inte så ofta.
Morbror Rolf passade på att dela med sig av en härlig historia om vidden av hur omtyckt morfar var:

Morfar var och handlade i stan, troligtvis Karlshamn. Pratsam och social som han var så tog ärendet längre tid
än den tid han avsatt när han betalade sin parkeringsavgift.
Han hade parkerat den häftiga Ford Zodiacen vid en parkeringsautomat av den gamla sorten.
En sådan som står vid en vid varje parkeringsplats, där man stoppar i ett mynt och vrider runt.

På den här tiden så fanns där en parkeringsvakt i Karlshamn som stammade något.
När vakten kom fram till morfars bil måste han ha kännt igen den för han la i en slant och vred om,
istället för att skriva en parkeringsbot.
När han sedan fick syn på morfar i en affär stack han in huvudet och ropade:

T-T-Taage! J-j-ja la i tj-tj-tjufem öre!

flinade och gick där ifrån.

rakpuss - sanningen?

Syrran protesterade våldsamt när hon läste mitt inlägg om morfars rakpuss.

"Nej!"

sa hon när vi sågs sist.

"Han gick runt med lödder i ansiktet när han delade ut rakpuss, så man fick lödder på sig."

Ju mer jag tänker på det så låter det inte helt osannolikt. Kanske gjorde han båda?

Rakpuss!

Morfar rakade sig varje morgon med en gul engångshyvel från Bic och raklödder från Gilette.
Han använde Paco Rabanne after shave med namnet
R
När han var klar gick han runt till alla i familjen, mormor, mamma och så vi, turturduvorna dvs min syster och jag och sa Rakpuss! och gav oss en väldoftande slät puss på kinden.
Varje dag, efter varje rakning.

Ford Zodiac

Morfar hade en svart Ford Zodiac.
Röd skinnklädsel, vit ratt, en rund vit knapp som man startade bilen med.
Svarta fenor bak på bilen.
Alla i Svängsta med omnejd kände igen bilen och vinkade när morfar körde förbi.
Det blev extra roligt när mamma lånade bilen och alla fortsatte vinka men hejdade sig mitt i vinket när det satt en vacker blondin vid ratten istället.

Det var ett elände för morfar att hitta reservdelar till bilen. Långt före internet och ebay och andra siter så fick morfar beställa delar från England, så fort något gick sönder.
Tillslut gick det inte mer. Morfar sålde Forden till en bilentusiast som lovade fixa till den och visa upp den för morfar senare. Men han kom aldrig tillbaka och morfar trivdes aldrig riktigt med den nya röda ford escortbilen.
Ingen kände igen honom och den var trång.

Hittar jag någonsin en svart Ford Zodiac med röd skinnklädsel så köper jag den direkt.
Det var snudd på omöjligt att hitta bilder på den bilmodellen för att lägga upp här.
Hittills är detta det enda jag hittade.
Men jag vet att det finns en jättesöt bild på mormor och morfar när de sitter i bilen och äter karlsbaderbullar samma eftermiddag som bilen la av för gott.

Turturduvor

Ja som sagt, morfar kallade mig och min syster för Turturduvorna. Det dröjde väldigt länge innan jag förstod att turturduvor egentligen är benämningen på ett kärlekspar.

Mera sånger!

Två somrar var jag på dagridläger i Karlshamn när jag hälsade på hos mormor och morfar.
Morfar skjutsade mig till och från stallet varje dag.

Morfar körde en vacker svart Ford Zodiak med röd skinnklädsel och bakfenor men ingen bilradio.
Ville man ha musik fick man sjunga själv.

Och det gjorde vi.

Följande låg på repertoaren:

1.Johan på Snippen - morfars paradnummer.
Den sången, förutom björnarna sover, sjöng han oftast.
En egen kortversion som gick ungefär så här


Johan på snippen han köpte ett klaver med åttio basar och fint faner.
Och nu blir det dans varje lördag gud ger
å på bönemöte går nu ingen mer.
För när johan tar klaveret ut i sina händer
Jänterna de skrattar så de visar sina tänder
å johan han spelar så skjortan blir våt.
Han lägger sin själ i varenda dragspelslåt.

den riktiga och betydligt längre texten finns här


2.En gång jag seglar i hamn, fast vi kunde bara refrängen så vi sjöng den om och om igen.

En gång jag seglar i hamn
en gång blir du i min famn
en gång berättas, min vän
sagan om dem
som kommer igen.
En gång i drömmarnas land
vandrar vi två hand i hand
en gång, min älskning,
kommer jag hem till dig.

Hela texten finns här:


3.Gamle svarten - bara refrängen där med.
Vi började alltid skratta på slutet för morfar kunde inte bestämma sig om det var
gamle trogne vän eller trogne gamle vän.

Gamle Svarten, kamrat på vida färden,
Gamle Svarten, den bäste här i världen.
När din vandringsfärd är över väntar gröna ängars klöver,
på dig, min trogne gamle (alternativt gamle trogne) vän.

den riktiga texten finns här:

Vi brukade dessutom byta ut Svarten mot Shottis som hästen hette som jag red på ridlägret.

Björnarna sover

Morfar tyckte om att sjunga.
Han påstod att han absolut inte kunde sjunga men hade ändå en ganska lång lista av guldkorn på sin repertoar.

När vi hälsade på hos mormor och morfar väckte morfar oss varje morgon med att sjunga "Björnen sover".
Jag kan inte minnas när han började göra det bara att han alltid gjorde det.
Med tiden började han improvisera egna texter till melodin.
Texterna kunde vara en sammanfattning av vad vi skulle göra den dagen eller vad det var för dag den dagen.
De kunde vara så här:

Bjeööörnarna såååverrr, bjeööööörnarrna såååverrr i seina leuugna beeooooo(<--blekingska)

ofta började han fnissa mitt i texten när han fastnade i improvisationen.

Sången avslutades alltid med ett rungande
Goood morrrron mina TURTURDUVOR!!!

Till och med när min första pojkvän Magnus var och hälsade på hos mormor och morfar så väckte morfar oss med "Björnarna sover".

Jag hade helt glömt att förvarna Magnus om hur väckningen gick till hos mormor och morfar så blev minst sagt förvånad.