kramar

Morfar kramades alltid jättehårt.
Så det knakade i revbenen ungefär.
Och klappade oss på kinderna med sina stora händer så ansiktet trycktes ihop.

Så mycket kärlek så han knappt kunde behärska sig.

Jag tycker fortfarande bäst om sådana riktiga björnkramar.