En brummande björn

Morfar och mormor hade skilda sovrum.
Morfars säng stod i TV-rummet och mormor hade ett eget rum.
Varje dag efter lunchen, gick morfar och la sig för att vila och somnade ofta med en gång.
Han låg alltid på sidan, ovanpå överkastet med båda händerna under kinden. Och snarkade.

Jag tyckte det var hemtrevligt puttrande ljud medan jag satt och lekte i soffan och radion spelade.

Det var däremot inte så trevligt första gången jag hörde honom snarka.
Mormor och Morfar var och hälsade på oss i Stockholm. Mormor sov i min systers rum och morfar i mitt rum.

Jag vaknade mitt i natten av att det var en björn i mitt sovrum. En morrande uppretad björn.
Det var kolsvart i rummet. Jag såg inget men hörde desto mer och tänkte att här gällde det att fly fort fort fort!

Med bankande hjärta smög jag så tyst jag kunde ut ur rummet.
Ut till TV-rummet där mamma och pappa var.

Det är en arg björn i mitt rum

sa jag med darrande underläpp.

Att det var morfar som snarkade hade jag inte tänkt på.