Casino

Morfar lärde mig spela casino.
För att vinna ska man samla på flest kort, flest spader och alla ess.
Finast är ruter tio.
Den kallas Storan.
Näst finast är spader två som kallas Lillan.

Ett poäng för varje ess. Två för flest kort.
Först till tjugo vinner.

Vi satt i TV-rummet som också tjänade som morfars sovrum.
Han i den stickiga röda snurrfåtöljen, jag hängandes över soffarmstödet.
Korten på det bruna träbordet emellan. Ovanpå stod radion i trä med de små söta runda knapparna.

Det var en strid på liv och död. Vinna var det enda som gilldes.
Jag knep Storan genom tur och list, tittade förväntansfullt på morfar.
Morfar spärrade upp ögonen och utbrast med eftertryck;

Din SLYYYNA!!!

Jag fnittrade förtjust.

Långt senare i ett vuxet liv,
lärde jag mig att slyna inte är ett direkt rumsrent ord.

Men en man född 1919 som är en mästare på bridge låter sig inte hämmas för att han spelar mot en 7åring.